ALEJANDRA SARDA
PRESENTATION BY ALEJANDRA SARDA, COORDINATOR OF THE LATIN AMERICAN AND CARIBBEAN PROGRAM, INTERNATIONAL GAY AND LESBIAN HUMAN RIGHTS COMMITTEE (IGLHRC): “JOINT STATEMENT”. SPEECHES AND PRESENTATIONS AT THE SPECIAL MEETING TO EXAMINE AND DISCUSS THE NATURE OF A FUTURE INTER-AMERICAN CONVENTION AGAINST RACISM AND ALL FORMS OF DISCRIMINATION AND INTOLERANCE

November 28, 2005 - Washington, DC *
* Organization of American States. Department of Communications and External Relations.
17th Street & Constitution Ave., N.W., Washington, D.C. 20006, USA
Tel: (202) 458-6824 Fax: (202) 458-6421 Website: www.oas.org E-mail: multimedia@oas.org
*ALEJANDRA SARDA COORDINADORA DEL PROGRAMA PARA AMÉRICA LATINA Y EL CARIBE, COMISIÓN INTERNACIONAL DE LOS DERECHOS HUMANOS PARA GAYS Y LESBIANAS (IGLHRC)

RESUMEN DEL AÑO 2005 EN AMÉRICA LATINA Y EL CARIBE
LOS ÁNGELES, CA, 14. La Alianza Gay y Lésbica Contra la Difamación)

La Casa del Encuentro: (*)
Utanför porten finns ingen skylt om ett kvinnohus, men Elin och Monica, som varit här förut, ringer på porttelefonen. Vi har i förväg ringt om att få vara med på den gemensamma middagen som anordnas varje onsdag kväll klockan 22. Då avslutas mötet som lesbiska kvinnor har samlats till.
La Casa del Encuentro, som är en lägenhet i ett hyreshus i Buenos Aires, kom till i slutet 2002. Åtta kvinnor tog initiativet till att öppna en mötesplats för lesbiska kvinnor dit alla kvinnor är välkomna. Men undantag finns – kvinnor som är transpersoner.
En av initiativtagarna till huset, som det kort kallas, är Fabiana Túñez. Hon berättar att det tidigare fanns en liknande mötesplats i Buenos Aires som hette La Casa Luna, men det stängde 1998.
– Vi satsade egna pengar för att öppna huset. Vi har fått ett engångsbidrag på 2 000 dollar av den internationella organisationen Mama Cash i Nederländerna. Nu får vi in en del pengar på middagar, fester, teater och andra aktiviteter.
När huset öppnade kom 200 kvinnor. I dag besöker bortåt 600 kvinnor kvinnohuset varje månad. En kvinna berättar att hon bor i La Plata, som ligger 65 km söder om Buenos Aires, men åker in för samtal och middag varje onsdag.
Många av kvinnorna som deltar i middagen är runt 50 och äldre. Men i stort är de som besöker och anordnar aktiviteter på La Casa del Encuentro i Buenos Aires mellan 20 år och 70 år.
– Det är en bred sammansättning av kvinnor och det är berikande. Olika generationer kan utbyta erfarenheter, kvinnor med olika sexuell identitet kan dela med sig av sina erfarenheter. Det visas respekt och det är familjär stämning, säger Fabiana.
En grupp kvinnor huset har svårt att nå är kvinnor från till exempel Paraguay och Bolivia, som arbetar i Buenos Aires med temporära uppehållstillstånd. De flesta kvinnorna som deltar i aktiviteterna kommer från medelklass eller undre medelklass.
Klass är ett begrepp som omfattar betydligt mer än socioekonomiska förhållanden, men även om vi utgår ifrån den snävare socioekonomiska klassindelningen måste den sättas ihop med de förändringar som skett för den stora medelklassen i Argentina de senaste krisåren.
I huset samlas grupper som gör olika aktiviteter. Mujeres Publicás, som kom till som idé 2003, gör offentliga aktioner i guerilla girls–traditionen.
De använder konst och humor i sitt uttryck. Det material de använder görs på ett enkelt sätt så att det kan återanvändas av andra.
Några aktioner de gjort har varit att dela ut enkäter där heterosexuella får samma frågor som homo– och bisexuella brukar få, de har delat ut flygblad med ironiska argument om fördelen att vara kvinnlig konstnär och tagit över affischer på stan och lagt in texter eller pratbubblor mot sexualiserat våld och för fri abort.
Vid tillfällen då sakfrågan för samman grupperna i kvinnohuset går de ut i en samlad aktion, till exempel för att manifestera internationella kvinnodagen den 8 mars eller hävda rätten till fri abort.
Hälsominister Gines Gonzalez Garcia har i veckan uttalat sig för en legalisering av abort, och jag undrar vilka utsikter det förslaget har.
– Den katolska kyrkan är väldigt stark i Argentina och det har redan blivit protester. Det tar nog 20 år innan vi har fri abort här. Men vi måste fortsätta kampen.
En del av förändringsarbetet är utgivning av tidningen Encontradas, som tar upp feministiska och lesbiska frågor. Av illustrationerna får jag intrycket att unga tjejer ingår i redaktionen och texterna signalerar att de är bekanta med akademisk diskussion.
Feministisk diskussion har sedan länge funnits på universiteten, men nu börjar de också komma in i till exempel fackföreningar.
De två lagstiftarna Graciela Caamaño och Margarita Stolbizer drev 2002 igenom en lag i senaten som kräver att kvinnor måste ha proportionell representation vid förhandlingar om kollektivavtal och minst 30 procent representation i fackliga beslutsorgan.
Att det 21:a nationella kvinnoforumet, som hölls i Mendoza förra året, samlade
20 000 kvinnor är ett tecken att den feministiska rörelsen i Argentina har börjat få nerv.
Inför framtiden finns en önskan att kunna erbjuda basutbildning för kvinnor i huset.
– En stor mängd kvinnor över 40 år har låg utbildning. Många känner sig obekväma på kurser tillsammans med ungdomar, säger Fabiana.
Arbetslöshet är ett stort samhällsproblem i Argentina och utbildning kan stärka möjligheterna att få jobb, som ofta är tillfälliga. Enligt Fabiana förvärvsarbetar 70 procent av kvinnorna i Argentina i dag och 30 procent är hemmafruar.
Anki Bengtsson